Utbildning i BiPAP

Idag var det utbildning för oss och dotterns assistenter på BIVA på barnsjukhuset. Dotterns narkosläkare gick igenom hur hennes BiPAP fungerar. Under 1,5 timma gick hon igenom allt och svarade på alla frågor som assistenterna hade. Nu vet alla varför dottern behöver andningsunderstöd, exakt hur den fungerar, vilka larm som kan uppkomma, vad man ska göra då, varför man måste göra si och inte så, vad som kan hända om man gör fel osv. Hon till och med erbjöd assistenterna att de kunde maila eller ringa henne om de hade några frågor vid ett senare tillfälle. Snacka om att bry sig om sina patienter!

Assistenterna, som inte träffar varandra så ofta fick även möjlighet att prata med varandra om hur de brukar göra för att ta på/av masken och även lite andra praktikaliteter.

En av dotterns nattassistenter har föreslagit att de ska ha en bok där hon och den andra nattassistenten skriver in hur natten har varit, om dottern har varit orolig eller sovit bra och hur länge hon har använt maskinen. Fixade en sådan bok direkt, så nu kan både jag och assistenterna följa hur nätterna har varit. Det var verkligen en riktigt bra idé!

Mannen har äntligen kommit hem. Det har varit tunga dagar att vara själv med barnen. Inte bara för att det har varit intensivt, utan framför allt för att jag själv inte har mått så bra (ordentligt förkyld). Förkylningen har gjort att jag har sovit ordentligt dåligt. Jag antar att det bara är en riktigt desperat person som går upp 03.30 och ställer sig vid frysen för att trycka i sig sorbe direkt ur förpackningen med tesked i en vag förhoppning om att kylan ska göra så att halsen ska domna av och därigenom att hostan ska upphöra... Fungerade så där. Tror att enda anledningen att jag somnade ändå var total utmattning. Tack och lov har hostan blivit lite bättre, så förhoppningsvis blir det en hel natts sömn i natt.