måndag 5 oktober 2009

Stressad igen

Kände mig så avstressad igår. I vart fall fram tills att dottern kom hem från stödfamiljen. Det tog 30 minuter efter att hon kommit hem så kände jag hur stressnivån sköt i höjden. Då hade ändå inget hänt. Inget skrik, inget strul, inget egentligt jobb alls och ändå blev jag stressad. Stressen ökade under kvällen och resulterade i att jag sov dåligt. På morgonen vaknade jag jättetidigt och kunde inte somna om. Hela dagen på jobbet har jag känt mig superstressad. Problemet är bara att jag inte riktigt vet vad jag är stressad över. I vart fall kan jag inte peka på en särskild grej. Antar att det är av hela situationen.

Jag gissar att min stressnivå just nu är så hög att det inte räcker med en helgs avkoppling för att återhämta mig. Känns lite tungt. Vill inte gärna gå in i väggen. Det hade knappast varit någon bra lösning för vare sig mig eller familjen. Berättade för min chef i morse att jag känner mig väldigt stressad för närvarande, men att jag inte kan peka på en enskild grej. Stressen gör att det inte finns någon som helst möjlighet för mig att hantera en ökad arbetsbelastning, inte ens för en kortare tid. Känns tungt. Hon, liksom min man, menar att jag nog måste sänka min ambitionsnivå under en period. Jag hör vad de säger och jag tror jag förstår, men det är inte så himla enkelt att bara ändra sig själv över en natt.

Dottern är söt. Ibland när orken tryter och jag bestämmer mig för att skippa sjukgymnastikprogrammet, så ropar hon ofta på mig när hon blivit lagd. När jag kommer in till henne så tittar hon på mig "mamma, vi glömde ju stretchingen!". Det kommer från dottern som tidigare aldrig ville göra övningarna. Nu gör hon dem med glädje, framför allt (gissar jag) om det innebär att jag är inne hos henne en liten stund till.

Minstingen har gjort stora framsteg och går nu 7-8 steg utan problem. Det är fantastiskt att se alla hennes framsteg. Hon är dessutom så extremt gosig av sig. Hon kryper eller går hela tiden fram till mig eller mannen för att trycka ansiktet mot våra kroppar, var helst hon kommer åt. Verkligen supermysigt!

1 kommentar:

  1. Vilka söta barn! De vet vad mamma och pappa mår bra av och försöker på sitt vis. Kram T

    SvaraRadera