Coachning från dottern

Dottern är så söt. Var riktigt irriterad (läs arg) på henne i morse. Mycket gnäll och ännu mer strul med frukosten. En halv sked gröt var vad hon fick i sig. Som övertrött mamma var väl inte stubinen den längsta. På väg till dagis var jag fortfarande arg. Då hör jag dottern från baksätet: "Mamma, det blir så ibland. Det är inte så farligt. Det går över". Så klok dotter! Hur kan man vara arg när man får sådan coachning från sitt eget barn?

Det är verkligen en villkorslös kärlek man får från sina barn. Jag är inte speciellt långsint, men jämfört med min dotter är jag det... Till vilken nytta kan man fråga sig? Saker och ting blir faktiskt inte bättre för att man går omkring och surar. Många gånger har nog vi vuxna mycket att lära från våra barn.