En trygghet för sina barn, eller?

Trött. Dottern höll mig vaken till kl 01 och sedan vaknade minstingen kl 06.... Jäsp... Å andra sidan har jag just nu egentid - båda barnen och mannen ligger och sover.

Mannen var hos en kompis igår kväll och jag var själv med barnen. När jag skulle lägga mig så låg dottern och ropade i sömnen. Troligtvis mardrömmar. Satt en stund hos henne och drog handen försiktigt genom hennes hår för att lugna utan att väcka henne. När jag lagt mig gick det inte att sova, hon fortsatte att gnälla i sömnen. Gick därför in till henne, väckte henne försiktigt och frågade om hon ville sova inne hos mig. Fick ett sömndrucket ja och bar därför in henne med täcke och allt. När hon låg bredvid mig i sängen låg jag nöjt och tänkte hur stort det känns att innebära så mycket trygghet för någon. Han knappt tänka färdigt tanken förrän dottern började gnälla om att hon ville ligga än på den ena sidan än på den andra. Därefter höll hon mig vaken i ett par timmar för att slutligen protestera och mena att hon ville sova i sin egen säng. Tack för den! Tack och lov kom mannen hem ungefär samtidigt och jag vet att han har varit inne hos henne ett par gånger under natten. Själv slapp jag och fick i vart fall några timmars hyfsat sammanhängande timmars sömn. Så går det när man övervärderar sina egna insatser...