Sjukhusbesök

Vaknade med illamående och en dunkande huvudvärk. Mår lite bättre nu efter huvudvärkstablett, kort promenad och en liten frukost. Kursen börjar om några minuter. Igår kväll höll vi på till kl 21. Var helt slut innan jag fick lägga mig. Undrar om kursledningen har funderat på vilket som är bäst, att de trycker i oss så mycket kunskap som möjligt eller att vi faktiskt kommer ihåg den...?

Pratade med mannen och dottern igår kväll. De ligger inne på BIVA för andningsregistreringen. Undrar hur det har gått... Lite nervös. Tydligen har vi äntligen också fått en hostmaskin utprovad och utskriven. Kommunikationen är inte den bästa. Vi har bett om att få en hostmaskin utskriven i snart ett år och plötsligt bara får vi en. Ingen har informerat om att vi skulle få en till slut. Tidigare har de bara låtit osäkra. Hm... En anledning till att vi har velat pusha på att de ska skriva ut maskinen är att det blir i princip omöjligt att få en efter att vi flyttat, eftersom det är andra regler som gäller där vi kommer att bo...

Dottern lät i vart fall ganska glad igår. Hon berättade att hon var på sjukhus. Gissningsvis satt hon i sängen med nallen i knät. De hade blivit ganska försenade, så trots att klockan var mycket så hade hon ännu inte kunnat lägga sig och sova. Nu på morgonen skulle de träffa handkirurgen igen för att ordna med ny handortos att användas på nätterna.

Vill bara hem. Känns konstigt och jobbigt att vara iväg när dottern och mannen är på sjukhuset. Inte för att jag hade kunnat göra något, jag hade inte ens fått vara där, men det hade ändå kännts bättre. Svärmor verkar i vart fall hålla ställningarna där hemma. Allt hade bara gått bra med minstingen. Skönt! Det är en trygghet att veta att minstingen har det bra. Hon är ju fortfarande så liten att det inte är mycket lönt att ens försöka prata med henne per telefon. Vill inte riskera att hon ska bli förvirrad och ledsen.

Dags att bege sig upp mot konferenssalen igen...