Energi hit och dit

Igår hade jag verkligen inte någon energi alls. Läste om samma sak om och om igen på jobbet, vilket är ett extremt bra sätt om man vill göra sig själv frustrerad. Tryckte i mig snabba kolhydrater för att hålla mig vaken - och förhoppningsvis hålla koncentrationen uppe för någon minut i vart fall. Det har väl ifrågasatts på senare tid om nu verkligen snabba kolhydrater ger den effekten, men placeboeffekten ska aldrig underskattas.

Oavsett, så fungerade det väl sådär. Min ursprungliga ursäkt - att jag skulle iväg och träna boxning - gick om intet när min träningskompis ringde och meddelade att hon inte kunde komma in. Var kanske inte helt ledsen om jag ska vara helt ärlig... Var så trött att allt bara snurrade. Åkte istället hem och var i säng före dottern... Märklig känsla att säga godnatt till sitt barn innan hon har lagt sig... Resultatet då? 10 timmars sömn och en helt annan människa idag.

Igår tvekade jag på min egen kompetens och prestationsförmåga, idag efter att ha hållt en utbildning som gick fantastiskt bra, så känner jag mig som en stjärna. Det är märkligt hur snabbt humöret kan ändras, från ena ytterläget till det andra.

Ska anstränga mig för att vara i säng senast kl 21 ikväll. Minstingen har en förkärlek till att vakna vid 5-tiden... Mannen brukar vara duktig på att snabbt fixa välling och sedan få henne att somna om... Jag har förvisso svårt att somna om själv, men att få en lyxigt lång morgon känns lockande.

I morgon är det stormöte på barnhabiliteringen kl 9: läkare, dietist och barnsköterska. Har inte riktigt koll på vad det egentligen är vi ska prata om..., men det löser sig nog. Gissar att det har med dotterns kaliometri att göra. Den hon gjorde strax innan jul.

Kallelserna till olika sjukbesök kommer i snabbt tempo, bara idag har jag lagt in 3 i kalendern. Börjar tveka mer och mer om det är rimligt att jobba 35h/vecka som jag gör idag... Lägger dessutom lite tid på RBU-grejer..., som t ex föreläsningen på Alnarp på måndag. Får se... Min chef såg förvånad ut över att jag begärde förkortad arbetstid resten av året. Tror inte att hon riktigt förstår vilken situation vi befinner oss i och hur skulle hon kunna det? Det är ju knappast så att hon läser min blogg eller att vi har långa djuplodade möten om hur mitt privata liv ser ut. Hon vet att dottern har en funktionsnedsättning som gör att vi är ofta på sjukhuset och hon vet vilken typ av sjukdom hon har. Det är ändå inte samma sak som att förstå vad det är för situation vi lever i.

Att ha en egen firma, där jag själv helt och hållet kan styra över min arbetstid framstår mer och mer som lockande. Att kunna sitta hemifrån när det passar och att kunna styra arbetstiden från vecka till vecka. Har en affärsidé som jag tror på och som skulle kunna vara attraktiv. Återstår att se om det finns någon bäring i den och om det är något att satsa fullt ut på eller om den gör sig bäst som hobby. I och med vårt husbygge så är det knappast läge att sätta sig själv i en väldigt osäker ekonomisk situation.

Verkar som om dottern äntligen har somnat och jag kan kanske gå och lägga mig!