Sömn, sömn, sömn...

Minstingen vaknade 04.30 i morse. Jäsp... Försökte först ignorera hennes gnäll och hoppades att hon skulle somna om. Nix. Försökte lägga upp en snabb strategi med mannen i hur vi ska hantera att hon ständigt vaknar så tidigt. Kan väl säga som så att det fungerar sådär vid den tiden på morgonen...

Slutade med att jag gick upp, bar ner henne, ny blöja, en flaska välling, en protesterande minsting placerad i sängen igen. Tog 5 minuter sedan sov hon - det gjorde inte jag... Det är verkligen helt hopplöst att bli väckt vid den tiden på morgonen. Sov oroligt med mardrömmar tills klockan ringde och tvingade upp mig.

Mannen såg ut som ett vandrande lik när han kom ner för trappan till frukosten. Dottern hade väckt honom flera gånger under natten. Assistenten som skulle vara hos oss låg sjuk där hemma i migrän. Saknade verkligen henne!

Sent iväg till dagis. Tog tiden och det tar 30-40 minuter att klä på ytterkläderna på båda barnen om man är själv.

Bestämde mig på väg in till jobbet att sluta tidigt. Behövde sova för att ens orka med barnen. Var hemma kl 13.55 och låg i sängen 5 minuter senare. Vaknade av väckarklockan kl 16. Lyckades precis få middagen klar tills mannen kom hem med barnen. Hade inte orkat laga mat med trötta barn i huset. Ska försöka lära mig att ta hand om mig själv bättre. 2h sömn och att få stå själv i ett tyst hus och laga mat var precis vad jag behövde! Det finns något avslappnande i att laga mat, men det förutsätter att jag får göra det utan att bli avbruten av barnen.

I morgon blir det bio. Dottern, jag och pojken med stort P från dagis. Hoppas att det finns biljetter kvar... Eftersom vi behöver ringa och boka våra - för att få rullstolsplats - så fungerade det mindre bra att ringa ikväll.