Minstingen vaknade kl 04... Det kan inte ens räknas som morgon. Det är natt! Som tur var lyckades hon somna om. Inte jag, men det är bra mycket trevligare att få ligga och snurra i sängen än att behöva gå upp med ett gnälligt barn. 05.30 var det däremot bara att glatt (nåja) kliva upp. Nu sover hon igen och jag har lite egentid.
Är på kortbesök hos mina föräldrar, bara minstingen och jag. Lite lyxigt är det. Det är så väldigt mycket enklare med minstingen, även om hon är ganska gnällig emellanåt och man behöver passa henne så att hon inte river ner saker.
Hade hoppats att jag skulle få sova en hel natt, men icke... Utöver minstingens upprördhet vid 4-tiden, så lyckades pappa väcka mig kl 12 när han ringde hem för att informera mamma om att han var på väg hem. Att telefonerna är inställda på en ljudsignal som kan väcka döda gör att det faktiskt är helt omöjligt att inte vakna. Säkert lyckat i vissa sammanhang, men mindre lyckat när man vill sova... Trots att minstingen är extremt lättväckt så lyckades hon sova trots oväsendet utanför hennes sovrumsdörr. Därmed var uttrycket "ingen regel utan undantag" ännu en gång bevisat. Det var ju väldigt omtänksamt att höra av sig, men ett sms kanske hade varit bättre... :o)
Har ett möte nu på förmiddagen och sedan åker vi väl hem igen strax efter lunch gissar jag.
Mot tuffare mål!
3 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar