Föreläsningen igår gick fantastiskt bra. Var antagligen världens största pest i helgen... Hade lätt ångest över att jag tackat ja till att föreläsa om hur man tillgänglighetsanpassar lekplatser. 90 minuter... Det är rätt lång tid att föreläsa om ett specifikt ämne. Diskrimineringslagen hade jag kunnat prata om en halv dag, men den kan jag på ett helt annat sätt. Det är något jag jobbar med professionellt och därmed en helt annan sak.
Hade visst missat lite i hur många som skulle komma. Trodde det skulle sitta 15-20 blivande landskapsingenjörer framför mig i salen, men det var nog snarare 50-60 personer. Ingen fara, jag lider inte av scenskräck, men jag blev lätt förvånad när jag kom in i salen.
Det är märkligt hur mycket man växer som människa när man klarar av saker som man kanske tycker känns svåra vid första anblicken. I det här fallet satt jag med min Power Point presentation ett par timmar under helgen. Hade inte tid att läsa igenom mina anteckningar förrän en timma innan det var dags. Fast å andra sidan han jag på så sätt inte stressa upp mig så mycket heller.
Släpade med mig dotterns uterulle. Tänkte att det säkert inte är alla studenter som på närhåll har sett en rullstol. Stödhjulen där bak, som gör det till ett smärre helvete att köra i sand, var uppenbarligen en nyhet för många.
Efter föreläsningen kom ett par studenter fram för att fråga lite olika saker och en student kom fram till mig bara för att tacka för en jättebra föreläsning. Får fortfarande ett stort leende i ansiktet när jag tänker på det. Så mycket någons ord kan betyda.
Från att ha ifrågasatt min kompetens inom området i helgen, känner jag mig nu som världens bästa pedagog! Återstår väl att se om det blir någon skillnad på lekplatserna framöver. Tror att denna kullen är utexaminerad om 1 eller 2 år.
Mot tuffare mål!
3 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar