En behaglig söndag

Minstingen sover, mannen och dotterns assistent är nere i köket och sysselsätter dottern. Skönt. Egentid. Har bokat in en fika med en kompis i em och tänkte därefter slå på stort och träna. Måste försöka få in två pass i veckan. Ett pass varannan vecka fungerar inte så bra i längden. Tror jag skulle bli betydligt piggare om jag tränade mer.

Dottern och hennes assistent bakade scones till lunch och doften dröjer sig fortfarande kvar i huset om man anstränger sig lite. Hon såg överlycklig och stolt ut när hon glatt bjöd runt på sina scones vid matbordet. Hon hade all anledning att vara nöjd, för sconsen var riktigt goda och dottern åt sina med massor av smör under andäktig tystnad och med ett leende på läpparna.

Igår hade vi gäster. En familj från gatan, några hus från oss. De har tre barn som verkligen verkar uppskatta att leka med både dottern och minstingen. Den äldsta dottern tröttnar först, men det har hon all rätt att göra, hon är mer än dubbelt så gammal som dottern, så jag förstår om hon inte får den stimulans hon kanske hade önskat. Under ett par timmar fungerar det däremot fint.

Fördelen med att bjuda hem vänner med barn är att det inte behöver bli så sent. Istället träffades vi redan kl 16. Det var så skönt att över lite vin få prata om annat än bekymmer och problem. Att få diskutera Melodifestivalen, som om det vore det viktigaste ämnet som fanns att prata om. Helt underbart! Barnen satt i soffan och käkade chips, medan jag gjorde en stillsam reflektion kring vad som i hela friden fått mig att dammsuga soffan tidigare. Speciellt eftersom det sker med ett halvårs mellanrum. Gissar det det nu ligger drivor av chipsrester mellan och under dynorna... Dottern var i vart fall lycklig och även minstingen höll igång länge. Mannen hade nog hoppats på en sovmorgon - med tanke på hur sent det blev för minstingen, men kl 03.50 var han uppe i morse för att ge henne välling.