Sömn....!

Ett evigt springande. När börjar min vuxentid?? Väntar bara på att dottern ska somna så att jag också ska få lägga mig. Under tiden springer jag fram och tillbaka. Dottern kan inte sova och ropar på mig var 5:e minut. Har gett efter flera dagar på raken och låtit henne sova i vårt sovrum fram tills att vi går och lägger oss. Hon vet att det är svårare för oss att höra om hon ropar när hon sover där, men det verkar inte göra henne orolig, utan hon somnar oftast snabbt. Vill bara inte att det ska bli en vana.

Hade tänkt göra massor nu ikväll; fixa med ekonomin, tvätta, plocka, fixa med mina mail... Orkar inte. Finns inte någon ork alls. Kanske i morgon....? Dum förhoppning, eftersom sannolikheten är ganska stor att det blir samma sak igen. Trött, seg, ingen energi alls. Algerna vi har börjat dricka på jobbet verkar inte alls ha någon effekt - inte mer än att hela kroppen verkar ha lärt sig hur fantastiskt illa det smakar. Urk!

Svärmor har varit här ett par dagar och städat huset, strykt och plockat och fixat. Det är helt underbart med avlastningen. Natten till idag sov hon inne hos dottern. Tror att framför allt mannen behövde den möjligheten att få sova en hel natt. Minstingen vaknade tidigt i vanlig ordning, men i vart fall blev det obruten sömn fram tills dess.

Minstingen ropade "mamma" och sprang emot mig med världens största leende när jag kom till förskolan idag. Blir fortfarande helt varm inombords när jag tänker på det. Söta, gulliga, busiga minstingen. Pedagogerna berättade att hon klättrar på det mesta och kastar sig utför helt orädd. De har börjat få stå vakt när hon klättrar upp i lekstugan som har ett par trappsteg upp till dörren, för att kunna hjälpa henne när hon ska ut.

Nu verkar det som om dottern kanske har somnat - i mannens säng. Ska tömma tvättmaskinen och sedan själv krypa ner i sängen bredvid.