Låg

Känner mig låg. Ibland känns saker och ting bara så himla orättvist. Alla andra "normala" familjer verkar ha det så himla enkelt hela tiden. Ja vet, jag överdriver säkert. Det är klart att andra också har det jobbigt, men samhället är liksom inte riktigt anpassat för en familj där någon inte kan gå. Ser med avund på mammor och pappor som ensamma lyckas hantera två barn. Ett i vagn och det andra på ståbräda eller med ett barn i vardera hand. Föräldrar som sitter tillbakalutade på bänken på lekplatsen och tittar på sina barn som skrattande springer runt, klättrar och gungar. Så enkelt... Så enkelt också att åka iväg och handla. Inte behöva fundera på vilken rulle som fungerar bäst eller knölet med att lasta i och ur elrullen när det dåliga samvetet pockar på. Det är ju klart att hon ska kunna köra runt själv. Det kan hon inte annars. Fast det blir ju bara så knöligt. Hela bakluckan fylls av elrullen och det tar tid att lasta i och ur.

Igår trösthandlade jag. Ett underbart halsband. På tok för dyrt, men det var halva priset och det stod mitt namn på det. I vart fall kändes det så. Känns bra att lyxa till sig ibland. Gör det inte så ofta. Har trånat efter just det halsbandet i flera år, så det var nog hög tid att köpa det nu. Passade på att putsa upp förlovnings- och vigselringen samtidigt när jag ändå var i smyckesaffären. De blev verkligen fina. Ser nästan nya ut. Stenarna på ringarna glittrade ikapp halsbandet igår när jag gick mot bilen. Kunde inte låta bli att snegla på mig själv när jag gick förbi skyltfönstrena. Det är så himla fint halsbandet och jag kände mig riktigt lyxigt vacker. Försöker få tillbaka den känslan nu när allt bara känns botten.

Ska nog lägga mig nu... Mannen har nog förhoppningar om att vi ska sitta i soffan och titta på film. De visar en riktigt bra film på Kanal 6, men orken finns inte. Vill bara sova.