Intervjuer

Idag hade jag intervjuer av 3 potentiella assistenter för nattjänstgöring. En gick bort direkt, men de andra två ska få en chans att träffa dottern. Får se hur det går. Håller framför allt tummarna hårt för den ena, som jag verkligen fastnade för. Trevlig personlighet och bra bakgrund.

Det är så mycket som ska klaffa. De ska fungera med dottern, men även med mig och mannen - och helst med minstingen också.

Det känns märkligt och ovant att så många människor ska ha vårt hem som sin arbetsplats. Är inte helt bekväm med tanken. Känns också jobbigt att alla dessa maskiner ska finnas i vårt hus. Maskiner som förvisso ska göra att dottern ska må bättre och få ökad livskvalitet, men bara att de behövs gör att det känns tungt.

Har uppmuntrat dottern att leka med de andningsmasker hon fått med sig hem, men hon vill helst inte befatta sig med dem alls. Inte ens nallen få ha den på sig. Läkarna på sjukhuset rekommenderade att hon fick leka med dem för att bekanta sig med dem, men det fungerar sådär.

Packade ner en av maskerna när hon åkte iväg till stödfamiljen tidigare ikväll. Har bett dem uppmuntra henne att i vart fall visa den och kanske hur den fungerar.

Känner mig trött och sliten. Ledsen, trött och sliten. Vill inte ha det så här.