En räddande ängel - eller två om man ska vara korrekt

Svärmor kom och räddade oss innan idag... Trött så att jag håller på att gå i sönder. Gick och la mig tidigt igår, men kunde först inte somna och sedan vaknade jag kl 2 i natt och kunde inte somna om på nästan två timmar... Så himla typiskt.

I morse lämnade vi ena bilen på verkstad. Det är rätt dumt med en bil som det inte går att låsa upp..., mer än bakluckan... Inte så sugen att klättra in det hållet i bilen varje gång jag ska använda den. Mannen lyckas att öppna den genom att sticka in en lång kratta genom bakluckan och trycka på knappen vid växelspaken som låser/låser upp hela bilen. Är för kort och tycker dessutom det är för meckigt. Förhoppningsvis är det bara en enkel grej, smuts eller nåt'.

Strax efter lunch kom svärmor som en räddande ängel. Hon stannar fram tills fredag och har precis övertalat mig att inte dra iväg minstingen till dagis i morgon eller på fredag, utan istället tar hon hand om henne här hemma. Tja, vad ska jag säga? Visst, det blir kanske inte samma stimulans, men inte heller samma kaos... Att hitta strumpor/skor som går över gipset är en utmaning...

Fick låna svärmors bil och kunde därför fly in till jobbet och jobba i 5 timmar. Helt underbart. Att få fokusera på något utan att bli avbruten hela tiden och att dessutom få minska stressen något vad gäller jobbet. Har inte varit på jobbet på en vecka, mer än de få timmar jag fick i måndags innan det var dags att hämta minstingen på dagis och köra in till akuten. Är inte i fas ännu, men det närmar sig. Köpte lite vin till svärmor som tack. Tror hon uppskattade det. Det känns bra att få ge något i gengäld, även om hon inte tycker det är nödvändigt. Bara att hon står ut med mitt och mannens emellanåt vresiga humör gör att hon egentligen borde fått betydligt dyrare presenter... Dessutom var hon här i helgen och hjälpte till då med...

Svärmor har lovat att stanna tills vi hämtat dottern från dagis på fredag och strax därefter kommer en av dotterns assistenter för att avlasta. Assistenten jobbar egentligen redan heltid på barnens förskola och brukar avlasta någon helgdag per månad, men har vid något tillfälle sagt att hon kan hjälpa till även på en vardagskväll om det krisar sig. Just nu kändes det verkligen som en sådan kris. Verkar som om hon kan komma ett par timmar på måndagkväll också! Känns som om vi nog kan överleva detta...

Minstingen har fått kallelse till ortopeden på måndag för att röntga benet och om vi har riktig tur så kanske kankse behöver hon inte gips mer. Det läker tydligen superfort på så små barn. Hoppas, hoppas.... I värsta fall blir det väl gips en vecka till. Kunde varit värre. Hon kunde varit äldre och därmed fått ha gips ännu längre.