Gipsat ben...

Stackars lilla minstingen. Vid elvatiden ringde de från dagis för att berätta att hon hade trillat, att benet och tårna var svullna och lätt blåaktiga, att hon var otröstlig och att hon inte ville stödja sig på benet. Bara att snabbt kasta sig in i bilen, köra hem och hämta sulky, skötväska, bananer och dricka. Därefter hämta dottern på dagis och köra vidare till akuten.

Det var ganska många till som hade samlats på akuten. Trodde annars att en solig fin måndag skulle få fler att dra sig för att åka dit, men inte. När vi väl var där grät hon inte längre. Hon hade svårt att stödja sig på foten, det var som om benet bara vek sig under henne när hon försökte. Däremot var det inte längre svullet och hon verkade inte ha lika ont. Övervägde ett tag om jag bara skulle åka hem. Det kändes som om hon nog bara stukat foten. Kände mig riktigt dum när vi väl fick träffa sjuksköterskan inne på ortopedakuten. Då verkade minstingen som vanligt - med undantag för att hon fortfarande inte riktigt ville stödja sig på foten. Läkaren som tittade på henne någon timma senare konstaterade ganska snabbt var hon hade ont genom att klämma på foten och vristen. Han tyckte att en röntgen borde göras av foten.

Ytterligare någon timma senare var det dags för röntgen. Minstingen fick panik i rummet. Hon kastade sig i min famn och grät förtvivlat. Hon verkade helt panikslagen av att vara där inne och då hade vi ändå inte börjat. Ingen hade rört vid henne och jag hade haft henne i famnen hela tiden. Det blev en kamp för att få hennes fot stilla under den korta tid det tog att ta två bilder. Röntgenpersonalen hade fått besked om att det var vänster fot, vilket fick mig att bli osäker... För visst var det väl höger....? Redan efter första bilden sa de till mig att jag hade haft rätt. Det var höger... Det konstaterandet kan bara betyda en sak... Hörde dem prata om att hon hade en fraktur på foten. Stackars liten! Ytterligare en bild behövde tas, till minstingens förtvivlan.

Ytterligare 1,5 timmas väntan på utlåtandet från läkaren. Jepp, foten var bruten. Bara att gipsa henne. Vid det laget hade dottern hunnit få smärtstillande och var ganska trött. Hon fick ju aldrig någon middagsvila, mer än den korta tupplur hon tog i dagisfrökens knä i väntan på att jag skulle hinna fram till dagis

Kl 18 var vi klara. Då hade vi varit på akuten i nästan 6 timmar. Nu har hon sitt högra ben gipsat med mörkt lila gips från höften och ner till foten. Inte undra på att hon hade ont! Hon fick lugnande medel för att klara av att sitta stilla i mitt knä när hon gipsades. När vi kom hem var hon fortfarande lätt drogad. Sjuksköterskorna tyckte att hon hade varit så duktig att de kom springandes efter mig med en nalle till henne, när vi var halvvägs ute ur byggnaden. Hon såg rätt nöjd ut när hon satt insvept i en filt i bilen med nallen tryckt mot ansiktet.

Prognosen är ca två veckor med gips och sedan ska hon röntgas för att se om det har läkt som det ska. Hon får stödja sig på benet, men de första två dagarna behöver hon ta det lugnt och lära sig att gå på benet. Gissar att hon kommer trilla och slå sig en del... Jag ska vara hemma med henne i morgon och sedan får vi se hur vi löser det på onsdag.

Nu sover hon djupt. Jag hoppas att hon får sova hela natten. Hon som brukar sova ihopkrupen på magen. Blir inte lätt med ett ben som inte går att böja...