måndag 5 april 2010

Spännande människor

Sjukhuset är förvisso inte världens mest inspirerande ställe att vistas på - om man nu inte råkar jobba där. Det finns roligare ställen att vara på tillsammans med sina barn. Däremot träffar man ofta på spännande människor och får höra livsöden man annars inte fått höra.

Ofta blir det lite utav samma känsla som när man träffar en svensk i ett annat land. Trots att man under andra omständigheter kanske inte hade upplevt att man hade så mycket gemensamt, så känns det plötsligt som om man har massor gemensamt - bara i det att man kommer från samma land! På barnsjukhuset blir det lite samma sak. Plötsligt har vi föräldrar som är där massor gemensamt. Visst är det lite märkligt?

Hur som helst, så satt jag och pratade med ett par föräldrar igår i matrummet på avd 62 när dottern och jag skulle äta frukost. Vi satt och pratade om att det ändå är okej att tillbringa påsken på sjukhuset. Det finns tillfällen som är betydligt mer trista att befinnas sig där, som julafton t ex. En pappa berättade då att hans dotter emellanåt fick andningsuppehåll och en julafton hade hon plötsligt svimmat rakt ner i tallriken när de satt och åt. Han hade kastat sig in i bilen med dottern och kört i ilfart till sjukhuset. Han bröt m a o hastighetsgränserna ordentligt. Efter bara en kort stund hade han fått en polisbil efter sig med blåljus. För egen del hade jag nog gripits av panik, men denna pappa lyckades trots den något pressade situationen behålla lugnet och ringa (trots att han körde så fort) till 112 och berätta som det var, att han var på väg till sjukhuset, att han hade en polisbil med blåljus bakom sig, men att han inte tänkte stanna. Han lämnade därefter sitt mobilnummer till personen han pratade med. Ett par minuter efter han hade lagt på ringde hans mobiltelefon, samtidigt som polisbilen körde om honom. Då var det poliserna i bilen som nu fanns framför honom som ringde för att meddela att han skulle köra efter dem så skulle de lotsa honom till sjukhuset.

Jag blir helt varm av att höra denna typ av berättelser. Det gick uppenbarligen bra för tjejen, eftersom hon satt tryggt i sin pappas knä när han berättade historien.

1 kommentar: