Påskfirande och sjukhus

Igår var det påskfirande och kalasfirande hos min ena syster (hennes son fyllde 3 år). Trevligt, som vanligt. Massor med ägg och en riktigt fin buffée. Påsken är en riktigt trevlig högtid. Det är, som pappa sa igår, ett sätt att välkomna våren. Vi träffades på eftermiddagen och inledde med att barnen fick gå på skattjakt i trädgården för att leta påskägg och en liten present, efter väldigt fina skattkartor som min syster gjort. Hon är verkligen duktig på att rita!

Därefter var det minst sagt chokladfrossa bland barnen... Minstingen slog nytt rekord i att smeta ner sig själv med choklad. Det var ett kletigt, men lyckligt barn som för första gången i sitt liv verkligen fick frossa i choklad (inom vissa gränser för att hon inte skulle må dåligt). Fram emot kvällen var det dags för den fina påskbuffén.

Tyvärr missade vi födelsedagstårtan, eftersom det tagit lite längre tid än planerat att få fram maten och dottern behövde vara på sjukhuset i rimlig tid. Mannen och dottern åkte iväg till BIVA för att dottern skulle sova med BIPAP och jag åkte hem för att försöka sova. När mannen och dottern kom in till sjukhuset gick de via avd 62 för att meddela att de kommit. Till dotterns (och mannens trot jag) glädje fick dottern ett stort påskägg fyllt med godis. Dottern kan sällan äta allt godis i den typen av påskägg. Oftast är det bara choklad som fungerar - om den inte är för tjock och därmed hård. Segt godis fungerar mycket sällan. Jag misstänker att mannen norpade en bit eller två under natten för att hålla sig vaken.

Överläkaren på sjukhuset hade lovat att hon skulle göra vad hon kunde för att fixa personal som kunde sitta och vaka hos dottern (så att en av oss kunde sova i samma rum). Självklart kunde hon inte lova, eftersom det kan komma in akutfall. Någon vila blev det heller inte. Mannen satt vaken så länge han orkade och strax innan 4 ringde han hem och väckte mig.

Trots att jag var yr av trötthet så lyckades jag göra i ordning mig själv och vara ute ur huset på 15 minuter (som inbiten tävlingsmänniska tog jag självklart tiden). Kan konstatera att det är väldigt lite bilar ute på vägarna så dags samt att det inte är några som helst problem att parkera utanför sjukhuset.

Natten hade gått sådär. 3 timmar hade hon lyckats ha på sig masken, men sedan vaknade hon när hon försökte vända på sig med masken på. Efter det hade mannen försökt vid ett flertal tillfällen att få på henne masken när hon kommit ner i djupsömn, men förgäves.

På morgonen lånade vi nycklarna till lekterapin och var där en stund. Var så trött att jag inte orkade leka med dottern. Föreslog därför att vi kanske skulle hälsa på hennes kusiner. Dottern blev hur lycklig som helst över förslaget och inom kort var vi på väg. Försökte verkligen hålla mig borta från vårt hus så länge som möjligt för att mannen skulle få sova ut. Han kan omöjligt ha kommit i säng före 5 och jag gissar att det tog en stund innan han somnade. Det blir alltid så knepigt att somna på tider som är allt för nära tiden när man brukar gå upp. När vi kom hem strax efter 13, så sov han fortfarande.

Nu sitter dottern och tittar (för andra gången) på Tingeling på tv. Hon borde vara jättetrött, men pannkakorna jag gräddade åt henne verkar hålla henne varken.

I kväll ska jag lägga mig så tidigt det bara går. Mannen och dottern ska in till BIVA igen för ytterligare en natts träning med BIPAP och sannolikheten är stor att han ringer in mig vid 3 eller 4-tiden.