Röntgen och deklaration

Idag var jag med minstingen på sjukhuset. Först röntgen av benet och sedan ortopeden. Minstingen fick panik redan när vi kom till sjukhuset. I parkeringsgaraget flippade hon ut fullständigt av att vi skulle ta hissen ner till entréplan. Inte mycket mer att göra än att gå ner bland alla avgaser... Som tur är känns det ändå ganska tryggt att vandra bland bilarna i det garaget. Kändes inte som en bra idé att tvinga henne att åka hiss. Hon verkade fullständigt livrädd för hissen.

Väl inne på sjukhuset var jag tvungen att ta hissen. Två våningar upp. Minstingen skrek och skek och såg helt panikslagen ut. Uppe på röntgen fortsatte det på samma sätt. Lekrummet var okej, men så fort vi kom in i röntgenrummen fick hon panik igen. Hon skrek och skrek... Blotta åsynen av någon av personalen gjorde att hon började gråta.

Inne på röntgen försökte jag ha henne i knäet under tiden de tog bilderna, men det var helt omöjligt att hålla henne stilla. Istället fick en i personalen hålla fast benet under tiden jag höll fast minstingen. Kändes verkligen inte alls bra, men jag vet inte hur vi skulle ha löst det annars.

Allt såg bra ut med benet, men läkarna tyckte ändå att hon skulle ha gipset ytterligare 1-1,5 vecka. Anledningen var att hon troligtvis skulle ha ont när hon skulle stödja sig på benet eller om någon rörde det.

Innan vi lämnade sjukhusområdet gick jag ner med minstingen till Pressbyrån för att köpa glass. Det kändes viktigt att avsluta med något positivt för minstingen. Allt gick bra fram tills att vi kom till hissen i parkeringshuset. Jag hade inte ens intentionen att gå in i den, utan tänkte vandra upp till bilen. Det räckte att vi gick förbi hissen för att minstingen skulle börja gråta och kasta sig i sulkyn.

Är helt slut nu. Det var inte alls roligt på sjukhuset och nu känner jag mig verkligen psykiskt utmattad. Att hon sedan inte blev av med gipset som jag verkligen hade hoppats på, känns som ett nederlag. Klart att hon ska ha det på om det hjälper henne, det var bara det att jag hade hoppats så...

Nu ska vi avsluta kvällen med att räkna kvitton... Insåg igår att vi behöver deklarera för husförsäljningen nu i årets deklaration. Vi som inte har så bra koll på kvittona... Jo, vi har sparat alla, men vi har inte strukturerat upp det. Tack och lov hjälper mäklaren till med deklarationen och vi har fått en tid i morgon fm, men det innebär att vi behöver lägga hela kvällen (så fort minstingen har somnat) på att fixa med kvittona. Som tur är så hade vi bestämt med dotterns ena assistent. Hon kom precis och tar hand om dottern tills hon somnat. Tur! Annars hade vi inte kunnat sätta oss ner förrän vid niotiden ikväll.

Att deklarera är verkligen inte mitt favoritämne, så det känns tryggt att få hjälp i morgon, även om det kom lite plötsligt.