Påskkärringar och assistenter

Tack och lov så sjönk minstingens feber snabbt under natten till idag och nu på eftermiddagen var hon helt feberfri. Kan konstatera att det verkligen märktes på hennes humör!

Dottern har varit ute med tre andra barn från gatan och agerat påskkärring. Hon var först inte helt övertygad om det fantastiska i att vara påskkärring - hon är inte speciellt förtjust i att klä ut sig överhuvudtaget. Det var de andra barnen som hade kommit hit först för att fråga om hon ville hänga med. Det var nog tur att jag och mannen tryckte på lite och såg till att hon faktiskt kom ut för väl ute så verkade hon verkligen tycka att det var roligt. Själv försökte jag hålla mig så mycket i bakgrunden som möjligt och bara vara den där extra muskelstyrkan som hon så väl behöver.

Innan de gav sig iväg så fick de lite godis av oss. Tänkte att det skulle kännas bra att ha lite godis i korgen redan från början. Hos första familjen vi ringde på sa alla barnen glad påsk och lämnade över teckningar. Därefter sa kvinnat som öppnat dörren "nu vill ni väl ha lite godis". Då svarade dottern "jag har redan, du kan få en klubba" och räckte fram en orange klubba till kvinnan. De andra barnen fick rätta henne och berätta att det inte var hon som skulle ge bort godiset, utan att det var så att man oftast fick godis eller pengar i utbyte mot teckningarna.

De andra barnen var väldigt noga med att bara ringa på hos personer de känner, vilket jag tycker var ett väldigt sympatiskt sätt att hantera traditionen på. Har lite blandade känslor inför det där med att gå runt, lämna bort (många gånger) hastigt ihopsatta teckningar och sedan förvänta sig godis eller pengar i gengäld.

Dottern blev helt förkrossad när barnen behövde gå hem. Tio minuter senare var det dags för intervju med ytterligare en potentiell assistent och nu är hon utlovad anställning! Häpp! Det innebär att vi nu har två nattassistenter. De får båda börja med kvällspass för att lära känna dottern lite bättre. Jag hoppas att det blir bra!